Makroobjektiv är objektiv med en bra närgräns och bra avbildningsförhållande som används inom makrofotografin. Det vanliga var att fotografen köpte en 50 mm makronormal och använde det objektivet som ett normalobjektiv, ty många tester visar att makroobjektivet fungerar bra på oändligt avstånd.
Vanliga brännvidder för makroobjetiv är längre än normalobjektivens och når in i teleobjektivens brännvidder, till exempel 50 mm, 105 mm eller 150 mm. Bra makroobjektiv är ofta fasta objektiv. En egenskap hos makroobjektiv är att de har låg ljusstyrka, ofta under 1,8. Detta beror på att den sfäriska aberrationen tilltar i styrka när linsen kommer nära objektivet. Linserna i mikroskop har än lägre ljusstyrka,mindre lins. Väldigt fina makronormalobjektiv har flytande linselement. Ett normalobjektiv för en spegelreflexkamera går att vända bak och fram med en saluförd omvändningsring. Då fungerar normalobjektivet bättre som makrobjektiv, ett annat tips är att använda förstoringsapparatens objektiv på en bälg. Förstoringsapparatens objektiv är en makronormal försedd med C eller 3m gänga. Det krävs att man är lite händig och kan modifiera en objektivplatta så den passar på en bälg.
Vid makrofotografering användes bälg eller mellanringar. Skall motiv fotograferas som ligger obetydligt utanför normalobjektivets närgräns brukar man använda försättslinser. Dessa brukar ha den optiska styrkan mellan +1 till +3 dioptrier.
Många zoomobjektiv har makroläge. Generellt minskar skärpedjupet vid närbildsfotografering.
Denna artikel omfattas av GNU Free Documentation License. Den använder sig av material från en Wikipedia.